Greklandsdelen.

Hur tar man sig från Polen till Grekland på bästa sätt? Jo man tar bussen såklart! En nätt liten resa på ca 230 mil, 6 länder och två dagar. Men jag har fått se flera länder jag aldrig skulle ha sett annars. Och jag har fått min första stämpel någonsin i passet! Bara en sån sak... 

En ledtråd till hur den här resan skulle bli fick vi redan kvällen innan då vi skulle åka till gympasalskonserten. Vi fick vänta i fyrtio minuter på bussen då chaufförerna inte hittade till Polska Radion. Sen tog det ytterligare en halvtimme att backa ut bussen ur grinden... På grund av massa trafik och långa köer i både Warsawa och Slovakien blev vi väldigt försenade. Passkontrollen in i Serbien hjälpte ju inte till heller, 2 1/2 timme tog det att ta sig igenom den. Vi skulle varit framme i Belgrad runt ett på natten, men kom istället fram vid halv åtta på morgonen. Då blev det frukost med det äckligaste kaffet jag druckit och sen var det sömn. Lite märkligt att gå och lägga sig vid åtta på morgonen och gå upp vid tre... 

Regnigt men fint i Slovakien.

Lunch/frukost i Belgrad innan vi fortsatte mot Grekland.

Nu är ju inte jag busschaufför, men om jag hade varit det och fått jobb att köra någonstans så hade jag kollat upp i förväg vart jag skulle. När vi väl kom till Belgrad så åkte vi runt på måfå i minst en halvtimme och letade efter vårt hotell. Med jämna mellanrum hoppade den ena chauffören ut och med hjälp av en lapp med adressen frågade han efter vägen. Det var mycket armviftande och pekande, men fortfarande inget hotell. Till slut tog vår organisatör en taxi och så fick bussen köra efter. Dagen efter när vi väntade på lunchen hörde jag chaufförerna fråga i receptionen på hotellet efter vägen till Grekland! Hade dom ingen gps kanske ni undrar nu? Jo det hade dom, men vi skulle lämna den ena busschauffören i Makedonien och han som var kvar förstod nog inte hur den funkade för efter det hade vi inte gpsen på längre. Jag är fortfarande förvånad över att vi faktiskt kom till Grekland...

Solnedgång i Serbien.

Här är vi på väg in i Makedonien. Det sades att det var jättefina slingriga vägar i Makedonien, men eftersom det var mitt i natten och jag sov så såg jag absolut ingenting av detta landet. Och lika glad för det är jag för dom som var vakna hade fruktat för sina liv eftersom han körde så snabbt. Jag vaknade vid ett tillfälle, tittade ut genom framrutan och insåg att det bästa var att sätta på sig säkerhetsbältet och somna om så jag slapp se vad som hände. 

Men vi överlevde och vaknade upp till dom grekiska bergen morgonen efter.

Vi skulle egentligen tagit en morgonfärja ut till ön, men eftersom vi var så sena så hade vi en hel dag i Aten innan nästa båt gick.

Vi tog en taxi till Akropolis.

Vägen upp till Akropolis.

Nytt och gammalt.

Bildbevis på att jag faktiskt har varit här. Det stod att man inte fick röra marmorn, men jag kunde ju inte låta bli. 

Ganska häftigt faktiskt.

Aten är en stor stad minst sagt.

Vi kom fram till hotellet vid två på natten. Men att vakna till det här på morgonen gjorde det värt det! Utsikt från vår terass i Azolimnos.

Middag vid en av dom många restaurangerna utmed stranden.

Den här lilla katten brukade stryka omkring vårt frukostställe i jakt på mat.

Man kan ha sämre utsikt till frukost...

Det här torget hade vi konsert på sista kvällen på ön.

                                     

Huvudorten Ermoupoli.

Alla restauranger i Azolimnos hade utsikt över havet.

Alla restauranger hade även denna papperskarta på borden. Det kan ju vara bra att veta vart man befinner sig om man fått i sig lite för mycket vin. 

Många grekiska sallader och...

...kycklingsouvlaki blev det. Första kvällen tänkte jag att jag skulle testa moussaka, vi var ju ändå i Grekland. Men ingen hade sagt att det var kanel i! Så jag lärde mig min läxa.

Ermoupoli

Ermoupoli

Avancerad matlagning. Avokado, vattenmelon, fetaost och 4 euro-bubbel.

Martin och Diana. Fina.

Här är vår strand i Azolimnos. 

En minut från hotellet. 

Jag hade linser på mig och kunde ha solglasögon för första gången.

Azolimnos

Vi var ju faktiskt där för att spela också. Vi repade och hade konserter på The Apollo Municipal Theater. Den kallas också för La Piccolo Scala.

Brasset ser ut att ha kul.

Under operaföreställningarna satt vi i diket och spelade. Det var nästan löjligt litet. 

Trångt och varmt var det.

Vi hade en ledig dag och vad gör man då? Jo man åker till en annan strand.

Galissas var namnet.

Fina katter hade dom där.

Och en lite märklig. Ser den inte lite tecknad ut?

En anledning att vi åkte till den här stranden var för att se på solnedgången.

Helt klart en bra solnedgång.

"Hemma" i Azolimnos fanns det en hund som jag blev kompis med. Han låg ibland och väntade på terassen när vi kom hem.

Jag byggde upp ett litet zoo och tog mig an en liten dräktig katt också. En filt och lite mjölk så blev vi också kompisar.

Ermoupoli

Sista dagen på ön så skulle vi spela Carmina Burana av Carl Orff. Med en kör på ca 450 st var det endast den lokala sporthallen som rymde allihop.

Här ser man en del av kören. Det här var helt klart den varmaste dagen hittills och den fanns inte mycket till airconditioning i hallen. Mycket rumpsvett blev det.

Eftersom vi var i Grekland och utsatta tider inte verkar gälla här så fick vi vänta nästan en timme på att soundchecka inför kvällens utomhuskonsert. Man kan ju tycka att dom borde veta när solen försvinner, men icke. Tid fördrivs bäst i skuggan med en iskaffe. 

Här är hornsektionen och den stora kören. 

Leann sminkar sig. Det var ju ändå tvsändning.

Efter konserten var slut runt tolvsnåret, så åkte vi tillbaka till hotellet för att packa och ta färjan 04.20 tillbaka till Aten. Väl på färjan tar det 45 minuter innan vi åker iväg, och det visar sig senare att det är pga vår buss. Felparkerad färja och en inkompetent busschaufför gör att bussen inte kommer med. Vi tar tunnelbana till hotellet och för frukost och sömn. Här har mitt tålamod tagit slut och med hjälp av mycket snälla föräldrar köper jag en flygbiljett hem dagen efter. 

Utsikten från hotellet i Aten.

Men vad skådar mitt norra öga?

Jo visst är det Akropolis!

Det här var sista bilden från Grekland. Men innan vi fick åka hem så hade vi en konsert för Polska Ambassaden. För min del gick den väldigt bra. Kanske för att jag var så lättad över att få flyga hem. Hade jag inte gjort det hade jag fått ta bussen tillbaka till Warsawa för att sen flyga därifrån till Malmö och ta tåget till Göteborg. Om jag nu hade hunnit vill säga. Vilket det visade sig att jag inte hade gjort. Så det var ju ett väldigt bra beslut får man ju säga!

Och för att avrunda denna resa så var flyget försenat i Köpenhamn, min väska hade gått sönder när jag kom fram i Göteborg och vi hade haft inbrott i förrådet. Men jag var ju hemma iallafall, jag fick en större och bättre väska och dom har nog inte stulit något ur förrådet. Så plus minus noll!