Mat.

Ja inte mat till mig alltså, utan till surdegarna! Till brödet jag bakade så gick nästan all surdeg åt, det var bara lite kvar på botten. Då behövde jag inte slänga något utan kunde mata den direkt. Så då rörde jag ner 4 msk rågmjöl och 4 msk ljummet vatten i burken och lät den stå över natten.

Bubblig och fin rågsur.

Något som inte såg lika bra ut var vetesuren som har stått i kylskåpet. Den har delat på sig och ser allmänt inte så bra ut. Så jag börjar om på nytt med den.

Det finns olika sätt att börja en vetesurdeg, jag gör så här.

Den här lilla klicken av rågsurdeg är grunden till vetesuren. Ta 5 g rågsur, 50 g ljummet vatten och 50 g vetemjöl.

Rör ihop och lägg på locket, men skruva inte fast det. På den här burken får jag använda plastfolie eftersom det är ett knäpplock. Det är en helt annan konsistens på vetesuren än på rågsuren. Veten är mycket segare och blir nästan som en deg. Det här gjorde jag på lördagmorgonen och sen fick den stå i skåpet till söndag kväll. Då matade jag den med 100 g ljummet vatten och 100 g vetemjöl. Sen fick den stå till måndag morgon och... 

...då såg den ut såhär. Bubblig och fin. Vetesurdegen luktar inte så surt tycker jag, mer som mogna bananer av nån anledning...

Den här lilla smidiga atrappen är ett hjälpmedel i kampen mot plastfolien. Den skär av plasten så man slipper försöka dra av den mot den "vassa" kanten som ska finnas på paketen. Då trasslar den ju garanterat. Men det hjälper med den här, fast inte blir fästförmågan bättre för det. Min kamp fortsätter, man använder mycket plastfolie när man bakar med suredeg...