Tröttma.

Idag verkar alla vara trötta i familjen Lewitzki. Marcus, Lovis och katterna sover allihop. Jag är så trött att jag inte vet hur länge jag kan hålla mig vaken. Så jag får nog ta mig en tupplur under dagen för att orka vara vaken till tolvslaget. Jag tänkte t om göra mig till och ta på mig något annat än mysbyxor dagen till ära!

Framsteg.

När vi bär Lovis med ansiktet mot oss böjer hon sig som en ostbåge bort från oss. Så vi bär henne mest sittandes i famnen så hon kan se vad som händer. Idag låg hon bredvid oss i soffan och hon låg som en ostbåge även där och det såg ut som hon försökte gå upp i brygga och samtidigt vrida huvudet ur led. Så Marcus funderade på om det kanske var så att hon ville vända på sig. Det trodde inte jag på direkt eftersom hon inte tycker det är speciellt roligt att ligga på mage. Men han lade henne på mage och minsann! Hon höll upp huvudet länge och bra och var så nöjd så. Det har aldrig hänt innan. Så det var nog så att hon ville vända på sig. Vi testade att lägga henne i babygymmet för att se om det gick lika bra där. Det gjorde det inte riktigt men hon försökte vända sig på rygg! Hon kom nästan över men så var det en neslig liten arm som tog emot. Hon är så duktig vår lilla groda! Som för övrigt älskar sitt babygym!

Ute på vift.

Idag var Marcus och jag på bio helt själva! Eller helt själva var vi ju inte eftersom det var fullsatt, men vi var utan barn. Lovis var i tryggt förvar hemma med mamma och pappa. Det hela gick bra och alla tre var vid gott mod när vi kom hem. Filmen då? Jag hade lite svårt att hänga med i handlingen eftersom jag sov under den första delen av filmen, men det jag såg var bra. Tack Sebastian och Wivecka för biobesöket!

Jag var ute och svirade lite igår med faktiskt. Jag var på en examenskonsert på skolan och en stund på festen efteråt. Där drack jag min första öl sedan i januari. Gott! När jag ringde hem för att höra hur det var så hörde jag att Marcus inte var så glad. Lovis hade tydligen skrikit i en timme och inget funkade. Så jag skyndade mig hem och hade mycket dåligt samvete för att jag var ute och lämnade dom hemma. Men när jag kom hem så låg hon och sov och var så nöjd så. Det är snabba vändningar med dom små!

Svårt.

Det eviga experimentet fortsätter! Igår var det två mjölkkartonger och dom två juicepaketen. Nu har mjölkpaketen slängts men juicepaketen består. Undrar varför dom är så svåra att slänga...

Två månader.

I måndags blev Lovis två månader! Det firade vi med att gå på tvåmånaderskontroll i går. Såklart blev hon godkänd! 58 cm och 4870 g är hon nu. Vi har väl varit lite dåliga på att lägga henne på mage så det ska vi göra oftare så hon får träna nacken ordentligt. Men i övrigt var hon klart godkänd.

Jag bakade lussekatter häromdagen och oj vad goda dom blev! Det blev dom godaste lussekatterna jag någonsin bakat. Så nu måste jag nog baka fler... Jag använde ett recept som jag fått av mamma men jag använde inte lika mycket mjöl. Det stod ca 17 dl och jag använde 13 eller 14 dl. Jag har märkt att om man tar mindre mjöl än vad det står så blir det saftigare. Det gör inget om degen är lite kletig när man sätter den på jäsning, det kan man lätt fixa med lite mer mjöl när man knådar ut degen. Men det är svårt att ta bort mjöl om man har i för mycket från början. Så lite klet är inte fel!

Fortsättning.

Häromdagen var vi ju nere på en juicekartong. Nu har dom förökat sig och vi är nu uppe i två juicekartonger och ett mjölkpaket. Fortsättning följer...

Nästan.

I förrgår slängdes dom tre mjölkpaketen men kvar står juicekartongen. Lite märkligt ändå... Experimentet fortsätter!

Lovis har upptäckt att det är riktigt smaskigt att stoppa händerna i munnen. Helst hela handen om det går och gärna båda två samtidigt. Ibland blir det en hand och nappflaskan samtidigt. Hon har även börjat göra en hel del ljud vilket är jätteroligt. Igår var hon vaken större delen av dagen och låg och tittade sig omkring och lekte med oss. Runt sju somnade hon och sov resten av kvällen och natten med undantag för en matning och blöjbyte.

Nu måste jag klä på mig och möta syster yster som kommer på besök!

Updatering.

Nu har chipspåsen slängts! Men mjölkpaketen är kvar. Kan ju tillägga att chipspåsen låg på mjölkpaketen...

Experiment.

Jag har ett litet experiment på gång här hemma. Min käre make är väldigt dålig på att slänga tomma förpackningar efter sig. Så nu ska jag se hur många förpackningar vi kommer upp i innan han slänger dom. Till hans försvar ska jag väl säga att jag är ganska dålig på att byta påse i sopkorgen vilket gör att det inte alltid är så lätt att slänga saker heller. Så för att göra det till ett rättvist experiment så ser jag till att soppåsen aldrig blir för full utan att man kan faktiskt kan slänga saker. Än så länge är vi uppe i tre mjölkpaket, en juicekartong och en chipspåse.

Lovis sov riktigt länge igår, från 21.30-04. Då fick hon mat och så somnade hon om. Vid sju fick hon ny blöja och lite mer mat och nu sover hon bredvid mig i soffan. Världens bästa och sötaste bebis!

Oups.

I lördags var Marcus iväg och jag var själv hemma med Lovis och katterna. Katterna sover ofta inne i lilla rummet och kan hålla sig undan i flera timmar. När Marcus kom hem vid tiotiden var det bara Krister som kom och hälsade vid dörren. Jag tyckte det var lite konstigt att inte Bubbis kom fram för det brukar han alltid göra. Men jag tänkte att han ligger väl och sover någonstans. Under natten var det bara Krister som var inne och sov hos oss tydligen men jag märkte inget eftersom jag sov. På morgonen efter när jag var uppe och matade Lovis så hörde jag lite märkliga ljud från lilla rummet men tänkte att det är säkert Krister som håller på med någon kartong och när det slutade efter ett tag. Vid halv tolv skulle jag åka in till stan och fixa några grejer och då börjar vi verkligen undra vart Bubbis är! Jag tar fram godispåsen och skakar med den men han kommer inte fram. Jag fasar för att han skulle ha smitit ut på balkongen men där är ingen katt. Då öppnar jag en garderob i lilla rummet och där var han! Så den stackarn har suttit instängd där sen typ åtta-nio kvällen innan! Men han var vid gott mod och verkade inte bry sig nämnvärt. Så nu har jag lärt mig att alltid kolla innan jag stänger garderobsdörrarna.

Första advent.

Idag är det första advent och antalet julpynt hos oss uppgår till exakt noll. Dock så har jag planer på att baka lussekatter nån dag snart. Det är bra med jul, lussekatter och julmust. Jag spontanköpte en flaska lagrad julmust på systemet häromdagen. Den var tydligen lagrad i sex månader på whiskyfat. Jag får återkomma när den har inmundigats och ge mitt utlåtande. Annars får Lovis stå för julpyntet här hemma eftersom hon fick en tomtepyjamas av mamma och pappa! Nu när hon är fri från Frejkakudden så har jag blivit lite tokig i att klä henne i alla hennes fina kläder. Hon byter kläder nästan lika ofta som programledarna i melodifestivalen. Nej kanske inte riktigt men nästan...

Matvrak.

Det hon inte åt igår har hon tagit igen idag! Ungefär varannan-var tredje timme har hon ätit. Och ganska mycket varje gång. Så nu hoppas jag på att hon inte ska vara så hungrig i natt. Men hon får äta så ofta hon vill! Jag tycker inte det är så värst jobbigt att gå upp på natten ändå, jag har inga problem med att somna om.

Idag har Marcus varit iväg större delen av dagen så jag och Lovis har varit själva. Men det har funkat bra och vi har båda överlevt. Nu kan man busa med henne och då ler hon och skrattar ljudlöst. Hon gör lite försök till att skratta ibland och det låter för roligt. Hon "pratar" också en hel del, favoritordet just nu är gaow. Och nu har hon upptäckt att hon kan sparka!

Omväxling.

Det är tvära kast i matintaget hos den här lilla damen. Hon brukar äta en gång per natt och nästa gång runt halv åtta på morgonen. Men natten till igår så åt hon vid halv tre, nästa gång vid halv sex och sen igen strax efter sju. Sedan åt hon ganska ofta under resten av dagen också. Men idag är hon inte alls intresserad. Hon åt som vanligt runt tre, ganska mycket iofs. Men när hon vaknade i morse runt sex så var hon inte så intresserad av att äta. Nu är klockan snart ett och hon har nästan inte ätit någonting utan sover istället. Snart lär hon väl vakna och vara jättehungrig...

Ikväll kommer bästaste Zerpe på besök!

Äntligen fri!

Igår var det äntligen dags för återbesöket på ortopeden för att förhoppningsvis få slippa frejkakudden. Och det gjorde hon! Hon var jätteduktig under undersökningen och skrek inte utan verkade snarare tycka att det var ganska roligt. Världens bästa bebis! Så nu ska vi lära oss att bära henne utan kudden. Det är rätt stor skillnad faktiskt. Men otroligt skönt att slippa den. Vi fick med oss den hem som ett litet minne för det kan ju vara kul att visa henne i framtiden.

På måndag får vi också mäta henne för första gången sen hon föddes. Det ska bli mycket spännande!

Ameh!

Jag skulle lägga till några kort i förra inlägget. För det är ju roligare med bilder till. Men så har jag inget mer utrymme att lägga upp bilder. Man får visst bara lägga upp en viss mängd bilder och det har jag gjort nu. Så nu får jag köpa utrymme om det ska bli bilder i fortsättningen. Och det blir ju inget roligt utan. Jag får sova på saken...

Vikt.

Just det, jag måste ju berätta om min fantastiska förmåga att gissa rätt på hennes vikt. Förra veckan på BVC så gissade jag innan att hon skulle väga 4150 och det gjorde hon! I måndags så gissade jag på 4370 och hon vägde 4380. Blir spännande att se hur rätt eller fel jag har på måndag.

Lovis är för övrigt 6 veckor idag!

Dagens gnäll.

Dagens gnäll stod Lovis för idag. Hon har dom senaste dagarna varit lite missnöjd och stånkat och haft sig. Natten till idag var inte så rolig. Så vid sju gick jag upp med henne och försökte få henne att komma till ro. Hon sov lite sporadiskt under förmiddagen men när jag lade henne i vagnen för att åka och möta Emma-lina så somnade hon som en stock! Sen sov hon hela tiden vi var ute och promenerade och vaknade inte förrän vi var nästan ända hemma. Men hon kan skrika den där lilla! Jag har tyckt att hon har verkat så täppt i näsan och idag var det extremt. Så jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick tipset om att droppa koksaltlösning i näsan på henne. Det gjorde att hon nös upp en snorbuse utan dess like! Inte så konstigt att hon lät täppt...

Men sen började den stora skrikfesten! Inget passade henne. Hon fick mat och åt lite och sen skrek hon. Då fick hon nappen och det funkade en liten stund. Hon började skrika av sina egna pruttar. Vi testade att byta blöja och hon fortsatte att skrika. Det enda som hjälpte lite grann var att bära och gunga henne samtidigt. Men bara så länge man inte flyttade på henne en centimeter. Ungefär här började svetten att komma. Men så tog vi av henne frejkakudden och jag satte mig med henne i soffan fick växelvis mata och ta till nappen. Till slut lugnade hon ner sig! Hon låg t om och log och skrattade bredvid mig i soffan efter det. Och nu sover hon! Hon har ju en del att ta igen för dom senaste dagarnas vakenhet...

Jag kan ju passa på att gnälla lite också. Jag har haft lite småont i min vänstra armbåge den senaste veckan men idag gör det riktigt ont. Nu hoppas jag på att jag bara överansträngt mig lite och att det går över när jag sover!

Pigg som en mört.

Igår var vi och hälsade på Emma-lina och lilla Tove. Lovis sov hela vägen dit, ungefär en timme, och sen en stund när vi kom fram. Men sen var hon vaken! I stort sett hela tiden när vi var där var hon vaken. Det var tydligen väldigt roligt att vara iväg på besök. Hon somnade på spårvagnen hem men vaknade när vi kom fram till huset. Och sen fortsatte hon att vara vaken. Till klockan tolv! Så hon var vaken i stort sett från halv fem till tolv! Men hon var inte grinig förrän en liten stund innan hon somnade. Det är en glad liten skit vi har fått!

Finstickat.

Lilla Lovis är redan bortskämd med fina hemmastickade saker. Tidigare har Lovis fått en fin filt och mössa, vantar och halsduk av min moster. Men jag har glömt att visa vad Lovis har fått av sin moster, min syster. Nu längtar jag tills hon är stor nog att ha på sig kläderna.

Virkade converseskor! Dom röda är mindre och borde nog passa snart.

En jättefin kofta!

 

 

En helt otroligt fin overall! Jag kan inte förstå att hon har stickat den här...

4 kilo.

Igår var vi på BVC och vägde Lovis. Nu har hon sprängt 4-kilosvallen och väger 4150 g! Vi får vänta med att se om hon har växt på längden tills hon slipper frejkakudden eftersom hon inte får sträcka ut benen. Men hon växer helt klart! Sköterskan tyckte också att hon var väldigt med i blicken och att hon var tidigt ute med det. Nu kanske hon säger så till alla föräldrar så dom ska kännas sig lite malliga, men det tänker jag strunta i och fortsätta känna mig mallig!

Hon verkar ha lite lättare att göra nummer två nu, men hon fiser som en hel karl. Så magen är inte helt bra än. Hon blir lätt gnällig och skriker lite men då hjälper det oftast att massera magen för då kommer det som regel en rejäl fis. Så vi får väl se om vi får ordning på magen snart...

Här nedan bjuder jag på lite blandade bilder.

Sista bilden på magen tre timmar innan kejsarsnittet.

Lovis två timmar gammal. Marcus finger drygt trettio år gammalt.

Första barnvagnspromenaden och barnvagnsposen.

Det finns en bild på mig och min syster när vi har trosor på huvudena. När vi var barns alltså. Det här är väldigt likt.

I babysittern, eller gungen som vi säger.

Poserar fint.

Det är både spännande och roligt att vara ute i barnvagnen.

En månad.

Igår fyllde Lovis en månad! Tiden går snabbt fast vi inte direkt gör någonting. Det är skönast att bara vara hemma allihopa.

Ett smeknamn hon har fått är Lofisen och det har hon verkligen gjort skäl för dom senaste dagarna. Hon har problem med bajseriet vilket verkar göra att hon fiser otroligt mycket. Det smattrar ordentligt i blöjan! Nu har jag blivit en sån där som pratar om sitt barns bajs... Vi byter ut två mål till specialersättning som ska hjälpa mot förstoppning. Det verkar göra att hon iallafall bajsar en gång per dag men ganska direkt efter hon har fått den. Men sen är det ganska många timmar kvar på dygnet och i natt var det lite jobbigt i magen tror jag. Det vaknades en hel del och gnälldes. Men lite massage på magen gjorde att hon pruttade iallafall. Vi ska till BVC i morgon så då får vi fråga om vi kan öka dosen specialersättning.

Liten paus från Frejkan när den hänger på tork.

Skönt?

Megamind?

Lovis?

Bildregn.

Lite skeptisk till gitarrspel.

Nya favoriten, babysittern!

Sådan far sådan dotter.

Fyra veckor...

Idag är det fyra veckor sedan Lovis plockades ut. Nu växer hon så det knakar och jag gissar på att hon spränger 4-kilosvallen vid vägningen nästa vecka. Men hon har ju en del att ta igen så det är bara bra! Hon är en väldigt snäll bebis och vaknar bara en eller två gånger på natten. Ibland tycker vi att det är dags att byta blöja och då vaknar hon till men somnar igen när vi lägger henne i sängen. Hon har nog fått sin pappas dygnsrytm. Sover länge på dagen och är vaken länge på natten. Nu t ex ligger båda och sover och klockan är tolv. Hon sover mellan oss i sängen för hon verkar sova bäst där och hon har nog lite ont i magen ibland och då hjälper det att massera magen lite och då är det smidigt att ha henne så nära. Sen är det ju rätt mysigt också...

Jag har dock inte mått så bra dom senaste veckorna för jag är en av dom 1 på 10 som drabbas av förlossningsdepression. Det har nog varit en kombination av att förlossningen blev som den blev och att det inte alls funkade med amningen i början. Det gjorde att hon gick ner allt för mycket i vikt och det blev några riktigt jobbiga nätter i början med tilläggsmatning som inte funkade och konstant amning och skrik. Sedan blev vi inlagde igen på BB en natt för hon fortsatte att gå ner i vikt. Till råga på allt så måste hon ha en Frejka-kudde i sex veckor för att hon är lite instabil i höfterna. Lägger man sedan till en massa hormoner så kanske det inte är så konstigt ändå.

Nu har jag fått medicin som ska hjälpa mig att må bättre och jag ska träffa en psykolog nästa vecka och prata. Medicinen gör att jag inte kan amma men det gör inte så mycket eftersom vi inte fick det att funka speciellt bra ändå. Dock är det inte så skönt att sluta amma tvärt kan jag säga. Men jag får användning av halsduken jag stickade till Marcus!

Mina föräldrar har varit fantastiska dom här veckorna och Marcus likaså! Dom är ju alltid fantastiska men nu märks det lite extra. Förhoppningsvis mår jag bättre snart! Att må så här är ju inget ovanligt men man pratar inte så ofta om det så nu gör jag det. Jag har inga större problem med att prata om det så undrar man något är det bara att fråga. Det kan ju hända att jag gråter lite men det får man räkna med :)

Framsteg.

Idag är Lovis 16 dagar gammal och jag får numera på mig både förlovningsringen och mina vanliga byxor. Fast hur länge kan man komma undan med att ha sina gravidbyxor? Det måste ju vara det ultimata plagget egentligen. Det är som mysbyxor fast ser ut som vanliga byxor. Dock är mina så stora nu att jag måste ha skärp om jag ska ha dom på mig och då är det ju inte så mysigt längre.

Och jag kanske inte kalla det förlovningsring längre utan vigselring. Fast det är ju både och. Kanske kort och gott, Ringen.

Jag tror inte någon är speciellt intresserad av att se mig i varken byxor eller ring så jag bjuder på Lovis istället.Eller så var tanken iallafall men av någon anledning vill inte min telefon överföra några bilder...

Lovis!

Dom flesta vet väl vid det här laget att det bidde ett barn. Den 10 oktober, på utsatt datum, kom vår dotter Lovis! Lika punktlig som mor sin.

Här kommer en liten förlossningsberättelse så om ni inte vill läsa om sånt så är det läge att sluta nu.

På tisdagseftermiddag den 9e började jag få värkar som kom ganska tätt och ringde till förlossningen som tyckte att vi kunde åka in. Runt halv sex var vi där och jag blev kopplad till ctgmaskinen. Allt såg bra ut fast värkarna hade lugnat ner sig lite och jag var helt övertygad om att vi skulle få åka hem. Så gjorde barnmorskan en undersökning för att se hur öppen jag var. Hon hummade lite och sa att hon inte visste vad det var hon kände. Kanske inte riktigt det man vill höra i det läget... Hon gick och hämtade en mer erfaren barnmorska som kom och kände och hon sa att hon trodde att barnet låg i säte men hon skulle hämta förlossningsläkaren så den fick göra ett lägesultraljud. Och mycket riktigt låg hon i säte! Vi hade hela tiden fått höra att huvudet låg nedåt och senast dagen innan sa barnmorskan att huvudet var fixerat. Då fick vi två val, kejsarsnitt eller sätesförlossning. Vi pratade en liten stund och bestämde oss sedan för kejsarsnitt, det kändes som det bästa alternativet. Då blev det en himla aktivitet en stund. En narkosläkare kom och klämde mig på ryggen och berättade om ryggbedövning, jag fick duscha med något medel så jag skulle bli så steril inför operationen som möjligt, det kom en och satte en nål i handen på mig och jag fick dropp. Jag skulle ju vara fastande inför operationen, inte ens lite vatten fick jag dricka!
Efter ett tag kom nattens förlossningsläkare in och skulle såklart känna hur öppen jag var. Då hade jag öppnat mig en cm till på en timme. Han hade även med sig en student och läkaren vände sig till studenten och frågade: Vill du känna? Gärna svarade studenten och kände. Lite märkligt att dom inte frågade mig om det var okej, men det var mest komiskt. Efter alla dessa undersökningar kom värkarna mycket tätare och gjorde ondare så jag fick en spruta med bricanyl för att dom skulle stanna av lite. Någon smärtlindring fick jag inte så jag hade värkar runt var 8e minut hela natten. Vi fick stanna på förlossningen över natten just för att se hur värkarna utvecklades. Vi hade som tur var datorn med oss så vi låg och tittade på film och försökte sova. Det blev inte så mycket sömn iofs utan vi låg och pratade och försökte förstå vad som hände.Men nån eller några timmars sömn fick vi ihop illafall.

Runt sex på morgonen började värkarna komma tätare och dom gjorde mycket ondare. Vid sju kom barnmorskan vi träffade först kvällen innan tillbaka och hon tog tid på hur ofta värkarna kom. Sen sprang hon fram och tillbaka för att få information om när det var dags för oss. Det första beskedet vi fick var att vi var nr 2 efter ett planerat snitt men hon skulle återkomma. Strax efter åtta kom hon in igen och sa att nu var vi först i kön så vi behövde packa ihop våra grejer. Vi skulle vara uppe på operation vid halv nio så det blev rätt stressigt. Marcus fick två mackor att slänga i sig samtidigt som han plockade ihop våra grejer och det kom in en barnmorska som frågade om vi ville donera navelsträngsblod. Vilket vi såklart gick med på nu när dom ändå klipper navelsträngen direkt. Sedan rullades vi upp till operation och jag fick sätta mig på bordet. Där kopplades en massa sladdar och slangar på mig och sedan kom narkosläkaren. Det var ju inte jätteskönt när han lade bedövningen men det var överkomligt. Den började verka jättesnabbt och jag fick även en kateter. När dom väl började operera så gick det snabbt och helt plötsligt hör vi någon skrika! Dom kommer fram och visar henne för mig och att det blev en dotter. Marcus går med bort till bordet och får klippa en symbolisk bit av navelsträngen och tar lite kort medan dom kollar henne. Sedan kommer dom och lägger henne hos mig men det känns läskigt när dom håller på och syr mig så Marcus sitter bredvid och håller henne. Efter ett tag börjar det göra lite ont i magen och jag säger till narkossköterskan. När jag förklarar att jag känner att det trycker men även att det gör ont så blir hon lite stressad och stoppar allt. Eftersom jag kan röra på mitt högerben betyder det att bedövningen har släppt lite och dom kallar på narkosläkaren igen. Jag får lite lokalbedövning och lite lustgas så jag klarar mig tills dom är klara. Vi får vara på uppvaket i två timmar för att dom ska se att allt står rätt till. Varje halvtimma kommer det en barnmorska och trycker på magen för att se att livmodern drar ihop sig ordentligt. Och hallå vad ont det gör! Eftersom jag nu inte hade en vanlig förlossning så måste jag säga att det var det värsta jag har varit med om.

Nu fick jag äntligen dricka igen och jag har sällan varit så törstig. Vi fick även varsin isglass och det var bland det bästa jag har ätit! Strax efter det rullas vi ner till BB och vi får ett eget rum där även Marcus kan stanna.

Det var förlossningen det. Jag får återkomma om tiden på BB för nu ska det ätas här hemma.

Lovis Hertha Ruth Lewitzki

Dagens positiva.

Det här får bli motsatsen till dagens gnäll. Jag har inte alls så stora problem med mina händer längre! Dom är bara pyttelite bortdomnade och gör inte alls så ont på morgonen när jag vaknar. Och då har jag inte ens sovit med handledsskenorna dom senaste nätterna. Jag kan bara gissa att det hänger ihop med att mina fötter och ben har återfått sin normala storlek. Tror att dom blev så svullna av att jag satt mycket på jobbet och att det var så varmt där. Nu sitter jag ju en hel del i soffan här hemma men då kan jag ju fälla upp fotstödet och det tror jag hjälper en hel del. Sedan försöker jag vara så rörlig som jag kan och tar små långsamma promenader. Det gör väl sitt till också antar jag.

I övrigt är det lugnt här hemma och vi väntar mest. Som den flytande bebisen till höger visar så är det nu bara två dagar kvar. Mammas gissning på 5 eller 6 oktober höll ju inte kan vi ju konstatera. Jag fick en känsla för 19 oktober för ett tag sedan men det tror jag inte riktigt på längre. Fick en gissning på 9 oktober idag. Det tycker jag låter bra!

Presenter.

Jag fyllde ju 30 häromdagen och passade på att hälsa på hemma. Man måste ju få sin födelsedagstårta! Tidigare har vi fått en tvättmaskin av mamma, pappa och min moster. Både som bröllopspresent och 30-årspresent. Vi är mycket glada över den kan jag säga! Den har dock inte fått något namn än...

Min moster är en hejare på att sticka! När vi var små fick vi en massa fina kläder av henne som hon hade stickat. En favorit var en tröja med en häst på där manen var fastsydd på tröjan. Lite 3D-effekt sådär. Hon har inte stickat på flera år eftersom hon får ont men nu när vi var hemma så hade hon stickat till Grodan! En jättefin filt och ett set med vantar, mössa och halsduk.

Filten ligger nu i den bäddade spjälsängen och det andra har vi packat i bb-väskan. Jag får väl erkänna att det kom några tårar när jag fick det här...

Jag vet också att min syster håller på att sticka något till Grodan. Det kommer ju bli ett väldigt bortskämt barn med fina stickade kläder det här...

Dagens gnäll.

Om man är vaken tidigt på morgonen, säg runt kvart i sex, och sätter på tvn för att njuta av det stora utbudet. När det då blir ett litet uppehåll bland programmen och det rullar en tablå för dagen så vill man väl verkligen inte lyssna på någon sorts störig salsamusik? Tystnad eller lugn musik är ju att föredra tycker jag. Men man kanske ska peppas till att ta sig an dagen...

Bättre sent än aldrig.

Idag har jag tagit mig i kragen och styrt upp saker och ting. Med åtta dagar till godo!

Jag har tecknat en gravidförsäkring till mig så vi har något litet skydd om det skulle hända något vid förlossningen.
Jag har beställt en tensapparat som jag ska ha hemma när förlossningen startar.
Jag skulle anmäla min föräldrapenning men där tog det stopp. Dom hade av någon anledning inte tagit beslut om min inkomst efter att jag hade skickat in kompletterande uppgifter. Det var ju bara två månader sedan så det kanske inte är så konstigt... Men jag ringde iallafall och sa till så nu ska dom förhoppningsvis ha ordnat det i slutet av veckan så då gör jag ett nytt försök.

Det var ju ett ganska bra dagsverke om jag får säga det själv. Och jag har faktiskt påbörjat projektet att sy små tvättlappar. Eller jag har klippt till bitarna iallafall. Så får vi se om jag lyckas överbevisa mamma och pappa om att jag aldrig kommer göra det...

När är det dags?

Nu är det bara 12 dagar till dagen D! Eller som mest tre veckor utöver det. Så nu är ju den stora frågan när är det dags? Själv kan jag inte för mitt liv gissa på ett datum men jag tänkte att ni andra kan ju få göra det. Däremot tänker jag gissa på vad det blir, hur lång och hur tung den kommer att vara. Så gissa på allt eller på utvalda delar så har jag något att fördriva tiden med fram tills det är dags. Enklast är väl att lämna en kommentar skulle jag tro.

Lite info att ta i beaktning:

Beräknat datum enligt det första ultraljudet: 4 oktober (det här stämmer bäst med mina uträkningar)
Beräknat datum enligt rutinultraljudet: 10 oktober
Min födelselängd: 49 cm
Min födelsevikt: 2900 g
Marcus födelselängd: 54 cm
Marcus födelsevikt: tror att det var runt 4500 g

Så det är bara att sätta igång och gissa. Jag börjar.

Flicka, 4186 g, 52 cm.

Dagens gnäll.

När jag gifte mig så bytte jag ju efternamn. Det betyder ju att jag måste förnya mitt körkort. För över två veckor sedan skickade jag in det och jag har fortfarande inte fått det nya körkortet. Så nu på morgonen har jag försökt ringa till Transportstyrelsen för att fråga vad som händer. I över en timme har jag fått svaret i luren att det är många som ringer just nu och alla köplatser är upptagna. Men till sist så fick jag en köplats iallafall. Beräknad väntetid är... 31 minuter! Skulle inte tro det. Nu har jag skickat ett mail så får vi se hur snabbt dom svarar på det.

Stickförbud.

Igår var jag till en arbetsterapeut för jag har ont i mina händer. Det är det inte helt ovanliga graviditetssymtomet karpaltunnelsyndrom. Så jag fick handledsskenor som jag ska sova med och lite övningar. Men jag fick också stickförbud! Vilket jag iofs hade kunnat räkna ut eftersom mina fingrar på högerhanden domnar bort när jag stickar. Jag håller ju på och stickar på en liten bebiströja sen länge och nu är det bara ärmarna kvar men dom får snällt vänta. Det vore ju bra om det gick över lite när jag har dom här skenorna så att jag kan göra klart den innan barnet kommer, annars får det bli nån annan gång. Men jag kunde inte riktigt hålla mig från att sticka så jag stickade en mössa istället. Jag fick garn och nystan av Lina när dom flyttade och igår blev mössan klar efter två-tre dagar bara.

Den matchar kesofilten utmärkt!

Dagens gnäll.

Jag har haft ont i händerna nu i några veckor och det verkar inte direkt bli bättre. Hittills har det mest bara gjort ont i lederna men nu börjar fingrarna domna bort när jag gör vissa grejer. Något som inte alls funkade var att sticka! Speciellt inte den väldigt finstickade bebiströjan jag håller på med. Stickorna är så smala så det är ju lite jobbigt i vanliga fall och nu var det inte alls bra. Men jag började på en mössa som ska stickas med stora stickor och det funkade bättre. På tisdag ska jag gå till en arbetsterapeut och förhoppningsvis få lite hjälp och övningar för händerna. Men sen ska det nog gå över rätt snabbt är bebisen väl är ute!

Korven har två ändar.

När jag blev gravid så började jag ta en bild på magen varje vecka. Det har varit lite svårt att se skillnaden från vecka till vecka, men nu när jag har lite att jämföra med så ser man skillnaden ganska tydligt.

Här tyckte jag att jag hade ganska stor mage.

Vecka 20.

Men det är ju inget mot den här veckan!

Vecka 34.

 Och värre lär det ju bli. Nu är magen till och med större än rumpan... 

En bild till får ni, bara för att den är så söt.

 

50.

Idag är det bara 50 dagar kvar till beräknat ankomstdatum. Det är ju inte alls mycket!

Vi var på vår andra föräldrautbildningsträff av fyra idag, så snart kan vi allt om att vara föräldrar. Eller kanske inte. Vi fick se en ganska menlös film om hur en förlossning går till och det intressantaste var hur alla andra i gruppen reagerade. I stort sett alla verkade helt vettskrämda, förutom Marcus och jag. Jag tycker mest att det ska bli roligt. Måhända att det kanske inte är helt normalt...

Ny familjemedlem!

I måndags kom han till oss, inte helt utan dramatik dock. Men nu så funkar allt som det ska.

25 kg tung, vit, fyrkantig och alldeles, alldeles underbar.

Vår diskmaskin Alfred.

Jag tänkte direkt att vi måste ju döpa den och då säger Marcus att det är något vi gör min familj, döper sådana här saker. Mammas och pappas gräsklippare heter ju Hugo så jag tycker inte att det är något konstigt. Det roliga var att Marcus tänkte att den skulle ha ett tjejnamn och jag tänkte att det skulle vara ett killnamn. Så det blev Alfred efter butlern i Batman. 

Och om det nu var någon som trodde att bebisen hade kommit så är det ett litet tag kvar. Men det är mindre än två månader kvar nu. Om inte den beslutar sig för att stanna där inne, då får man gå tre(!!!) veckor över tiden här i Göteborg. Det är ju nästan en månad till så det hoppas jag verkligen inte på.

Uppvaktning.

Det här smaskiga fick jag och Marcus i bröllopspresent av jobbet. Bubbel och choklad, kan inte bli bättre! Och bubblet är alkoholfritt så jag behöver inte vänta med att dricka det. Har ett rätt bra jobb ändå.

Konstig granne.

Vi har en ganska märklig granne här i porten bredvid. När man stöter på honom så frågar han högt och ljudligt hur det går med magen, oavsett vart man är. Han har även bjudit in Marcus på öl om det blir en pojke. Men idag gick det hela ett steg längre.

När vi går över gården från tvättstugan står det en kvinna med ett barn och väntar på någon nära vår port. Det visar sig vara den märkliga grannens barn och vad jag antar var hans mamma. Det är dock oklart om det var en flicka eller pojke, en hen med andra ord. Hursomhelst så frågar han återigen högt och ljudligt hur det går med magen, bara bra svarar jag . Då vänder han sig till sitt barn och frågar hen om vad jag har i magen. Hen säger ingenting utan tittar bara och då föser hans mamma barnet mot mig och säger lyssna om du hör något. Så där står jag med ett helt främmande barn som lyssnar och klappar mig på magen och en okänd kvinna som står alldeles för nära. Obekvämheten nådde nya höjder kan jag säga. Det enda som fattades var ju att den konstiga grannen hade böjt sig fram och börjat sjunga för magen. Men vem vet, det kanske kommer snart...

Dagens gnäll.

Vädret alltså. Nu har det äntligen blivit fint och varmt väder och nu tänker jag gnälla! Det är ju kul med fint väder för alla som har semester, men för mig som jobbar i den varmaste lägenheten i stan och dessutom är på smällen är det inte riktigt lika roligt. Det insåg jag igår när jag skulle gå från jobbet och inte höll på att få på mig mina sandaler. Jag fick klämma in fötterna och sen var jag sur och obekväm hela vägen hem. Så en liten varning för känsliga tittare, här är kasslerfötterna.

Dags för stödstrumpor snart kanske?

Krusbär och hicka.

Igår på jobbet så kom det förbi en granne och lämnade en påse krusbär. Jag kunde inte låta bli att smaka och oj vad gott! Jag har inte ätit krusbär sedan mormor flyttade från sitt hus. Det måste ju vara minst 15 år sedan! Tänk om det skulle gå att odla det på balkongen...

Igår när jag kom hem från jobbet så lade jag mig på sängen och vilade lite och då fick den lilla rackaren hicka i magen. Riktigt länge höll den på med. Sen kändes det som att den försökte trycka sig ut genom naveln. Den blev väl sur över att ha hicka. Enligt flygande bebisen till höger så är det bara 78 dagar kvar nu. Tokigt!

Flyttat!

Äntligen har vi flyttat! Tack vare massor med hjälp från familjen och en bra flyttfirma så gick det ganska smärtfritt. Nu är det ju "bara" att packa upp allt också. Vi har fått ganska bra ordning på vardagsrummet så om man har lite selektiv syn så kan man nästan tro att vi börjar närma oss...

Jag får väl passa på att gnälla lite också. Det är inte helt optimalt att flytta med foglossning kan jag säga. Speciellt inte när jag har lite svårt att ta det lugnt och låta alla andra jobba. Släktdrag kanske? Men efter en ganska lugn dag igår känner jag mig inte riktigt lika mörbultad längre. Så du kan vara lugn mamma, jag jobbar inte ihjäl mig. Vi packar upp några lådor åt gången så det får ta lite tid. Men vi ska försöka vara klara tills systrarna kommer hit om två veckor så det finns lite mer plats åt oss allihop.

Frånvaro.

Anledningen till min tystnad är att datorn jag använder hade bestämt sig för att sluta fungera. Eller iallafall tangentbordet och det är ju rätt viktigt för att kunna skriva... Men så idag så funkar det plötsligt igen! Det kanske har något med min lösning för att datorn inte bli för varm, åtta snusdosor. Två dosor i varje hörn. Jag visste att det skulle komma något bra ur Marcus snusande!

En till.

Det finns ju ytterligare en stilig herre här hemma. Ja Marcus är ju inte så dålig han heller iofs men riktigt så här söt är han ju inte.

Känsliga tittare varnas!

Bekväm katt.

Favorit i repris.

För någon vecka sen så gjorde jag mormors citronsaft igen. Den blir ju bara för god! Här får ni ett bildregn över tillverkningen.

Skala 4 citroner.

Skiva skalet och dom fyra citronerna.

Mycket citronsyra ska det vara.

Men ännu mer socker!

Häll på kokande vatten och rör om och låt stå något dygn med lock på.

Sen silar man. Vilket är väldigt spännande.

Tadaa!

 

 

 

 

 

Man kan ju tycka att det är lite överdrivet mycket socker men det blev drygt 3,5 nästan fyra liter saft. Sen ska man dessutom spä saften 1+8 så det blir ju nästan 30 liter saft och då blir det ju inte så mycket socker per glas. Men gott är det!