Vi har en ganska märklig granne här i porten bredvid. När man stöter på honom så frågar han högt och ljudligt hur det går med magen, oavsett vart man är. Han har även bjudit in Marcus på öl om det blir en pojke. Men idag gick det hela ett steg längre.
När vi går över gården från tvättstugan står det en kvinna med ett barn och väntar på någon nära vår port. Det visar sig vara den märkliga grannens barn och vad jag antar var hans mamma. Det är dock oklart om det var en flicka eller pojke, en hen med andra ord. Hursomhelst så frågar han återigen högt och ljudligt hur det går med magen, bara bra svarar jag . Då vänder han sig till sitt barn och frågar hen om vad jag har i magen. Hen säger ingenting utan tittar bara och då föser hans mamma barnet mot mig och säger lyssna om du hör något. Så där står jag med ett helt främmande barn som lyssnar och klappar mig på magen och en okänd kvinna som står alldeles för nära. Obekvämheten nådde nya höjder kan jag säga. Det enda som fattades var ju att den konstiga grannen hade böjt sig fram och börjat sjunga för magen. Men vem vet, det kanske kommer snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar