Fyra veckor...

Idag är det fyra veckor sedan Lovis plockades ut. Nu växer hon så det knakar och jag gissar på att hon spränger 4-kilosvallen vid vägningen nästa vecka. Men hon har ju en del att ta igen så det är bara bra! Hon är en väldigt snäll bebis och vaknar bara en eller två gånger på natten. Ibland tycker vi att det är dags att byta blöja och då vaknar hon till men somnar igen när vi lägger henne i sängen. Hon har nog fått sin pappas dygnsrytm. Sover länge på dagen och är vaken länge på natten. Nu t ex ligger båda och sover och klockan är tolv. Hon sover mellan oss i sängen för hon verkar sova bäst där och hon har nog lite ont i magen ibland och då hjälper det att massera magen lite och då är det smidigt att ha henne så nära. Sen är det ju rätt mysigt också...

Jag har dock inte mått så bra dom senaste veckorna för jag är en av dom 1 på 10 som drabbas av förlossningsdepression. Det har nog varit en kombination av att förlossningen blev som den blev och att det inte alls funkade med amningen i början. Det gjorde att hon gick ner allt för mycket i vikt och det blev några riktigt jobbiga nätter i början med tilläggsmatning som inte funkade och konstant amning och skrik. Sedan blev vi inlagde igen på BB en natt för hon fortsatte att gå ner i vikt. Till råga på allt så måste hon ha en Frejka-kudde i sex veckor för att hon är lite instabil i höfterna. Lägger man sedan till en massa hormoner så kanske det inte är så konstigt ändå.

Nu har jag fått medicin som ska hjälpa mig att må bättre och jag ska träffa en psykolog nästa vecka och prata. Medicinen gör att jag inte kan amma men det gör inte så mycket eftersom vi inte fick det att funka speciellt bra ändå. Dock är det inte så skönt att sluta amma tvärt kan jag säga. Men jag får användning av halsduken jag stickade till Marcus!

Mina föräldrar har varit fantastiska dom här veckorna och Marcus likaså! Dom är ju alltid fantastiska men nu märks det lite extra. Förhoppningsvis mår jag bättre snart! Att må så här är ju inget ovanligt men man pratar inte så ofta om det så nu gör jag det. Jag har inga större problem med att prata om det så undrar man något är det bara att fråga. Det kan ju hända att jag gråter lite men det får man räkna med :)