Framsteg.

Idag är Lovis 16 dagar gammal och jag får numera på mig både förlovningsringen och mina vanliga byxor. Fast hur länge kan man komma undan med att ha sina gravidbyxor? Det måste ju vara det ultimata plagget egentligen. Det är som mysbyxor fast ser ut som vanliga byxor. Dock är mina så stora nu att jag måste ha skärp om jag ska ha dom på mig och då är det ju inte så mysigt längre.

Och jag kanske inte kalla det förlovningsring längre utan vigselring. Fast det är ju både och. Kanske kort och gott, Ringen.

Jag tror inte någon är speciellt intresserad av att se mig i varken byxor eller ring så jag bjuder på Lovis istället.Eller så var tanken iallafall men av någon anledning vill inte min telefon överföra några bilder...

Lovis!

Dom flesta vet väl vid det här laget att det bidde ett barn. Den 10 oktober, på utsatt datum, kom vår dotter Lovis! Lika punktlig som mor sin.

Här kommer en liten förlossningsberättelse så om ni inte vill läsa om sånt så är det läge att sluta nu.

På tisdagseftermiddag den 9e började jag få värkar som kom ganska tätt och ringde till förlossningen som tyckte att vi kunde åka in. Runt halv sex var vi där och jag blev kopplad till ctgmaskinen. Allt såg bra ut fast värkarna hade lugnat ner sig lite och jag var helt övertygad om att vi skulle få åka hem. Så gjorde barnmorskan en undersökning för att se hur öppen jag var. Hon hummade lite och sa att hon inte visste vad det var hon kände. Kanske inte riktigt det man vill höra i det läget... Hon gick och hämtade en mer erfaren barnmorska som kom och kände och hon sa att hon trodde att barnet låg i säte men hon skulle hämta förlossningsläkaren så den fick göra ett lägesultraljud. Och mycket riktigt låg hon i säte! Vi hade hela tiden fått höra att huvudet låg nedåt och senast dagen innan sa barnmorskan att huvudet var fixerat. Då fick vi två val, kejsarsnitt eller sätesförlossning. Vi pratade en liten stund och bestämde oss sedan för kejsarsnitt, det kändes som det bästa alternativet. Då blev det en himla aktivitet en stund. En narkosläkare kom och klämde mig på ryggen och berättade om ryggbedövning, jag fick duscha med något medel så jag skulle bli så steril inför operationen som möjligt, det kom en och satte en nål i handen på mig och jag fick dropp. Jag skulle ju vara fastande inför operationen, inte ens lite vatten fick jag dricka!
Efter ett tag kom nattens förlossningsläkare in och skulle såklart känna hur öppen jag var. Då hade jag öppnat mig en cm till på en timme. Han hade även med sig en student och läkaren vände sig till studenten och frågade: Vill du känna? Gärna svarade studenten och kände. Lite märkligt att dom inte frågade mig om det var okej, men det var mest komiskt. Efter alla dessa undersökningar kom värkarna mycket tätare och gjorde ondare så jag fick en spruta med bricanyl för att dom skulle stanna av lite. Någon smärtlindring fick jag inte så jag hade värkar runt var 8e minut hela natten. Vi fick stanna på förlossningen över natten just för att se hur värkarna utvecklades. Vi hade som tur var datorn med oss så vi låg och tittade på film och försökte sova. Det blev inte så mycket sömn iofs utan vi låg och pratade och försökte förstå vad som hände.Men nån eller några timmars sömn fick vi ihop illafall.

Runt sex på morgonen började värkarna komma tätare och dom gjorde mycket ondare. Vid sju kom barnmorskan vi träffade först kvällen innan tillbaka och hon tog tid på hur ofta värkarna kom. Sen sprang hon fram och tillbaka för att få information om när det var dags för oss. Det första beskedet vi fick var att vi var nr 2 efter ett planerat snitt men hon skulle återkomma. Strax efter åtta kom hon in igen och sa att nu var vi först i kön så vi behövde packa ihop våra grejer. Vi skulle vara uppe på operation vid halv nio så det blev rätt stressigt. Marcus fick två mackor att slänga i sig samtidigt som han plockade ihop våra grejer och det kom in en barnmorska som frågade om vi ville donera navelsträngsblod. Vilket vi såklart gick med på nu när dom ändå klipper navelsträngen direkt. Sedan rullades vi upp till operation och jag fick sätta mig på bordet. Där kopplades en massa sladdar och slangar på mig och sedan kom narkosläkaren. Det var ju inte jätteskönt när han lade bedövningen men det var överkomligt. Den började verka jättesnabbt och jag fick även en kateter. När dom väl började operera så gick det snabbt och helt plötsligt hör vi någon skrika! Dom kommer fram och visar henne för mig och att det blev en dotter. Marcus går med bort till bordet och får klippa en symbolisk bit av navelsträngen och tar lite kort medan dom kollar henne. Sedan kommer dom och lägger henne hos mig men det känns läskigt när dom håller på och syr mig så Marcus sitter bredvid och håller henne. Efter ett tag börjar det göra lite ont i magen och jag säger till narkossköterskan. När jag förklarar att jag känner att det trycker men även att det gör ont så blir hon lite stressad och stoppar allt. Eftersom jag kan röra på mitt högerben betyder det att bedövningen har släppt lite och dom kallar på narkosläkaren igen. Jag får lite lokalbedövning och lite lustgas så jag klarar mig tills dom är klara. Vi får vara på uppvaket i två timmar för att dom ska se att allt står rätt till. Varje halvtimma kommer det en barnmorska och trycker på magen för att se att livmodern drar ihop sig ordentligt. Och hallå vad ont det gör! Eftersom jag nu inte hade en vanlig förlossning så måste jag säga att det var det värsta jag har varit med om.

Nu fick jag äntligen dricka igen och jag har sällan varit så törstig. Vi fick även varsin isglass och det var bland det bästa jag har ätit! Strax efter det rullas vi ner till BB och vi får ett eget rum där även Marcus kan stanna.

Det var förlossningen det. Jag får återkomma om tiden på BB för nu ska det ätas här hemma.

Lovis Hertha Ruth Lewitzki

Dagens positiva.

Det här får bli motsatsen till dagens gnäll. Jag har inte alls så stora problem med mina händer längre! Dom är bara pyttelite bortdomnade och gör inte alls så ont på morgonen när jag vaknar. Och då har jag inte ens sovit med handledsskenorna dom senaste nätterna. Jag kan bara gissa att det hänger ihop med att mina fötter och ben har återfått sin normala storlek. Tror att dom blev så svullna av att jag satt mycket på jobbet och att det var så varmt där. Nu sitter jag ju en hel del i soffan här hemma men då kan jag ju fälla upp fotstödet och det tror jag hjälper en hel del. Sedan försöker jag vara så rörlig som jag kan och tar små långsamma promenader. Det gör väl sitt till också antar jag.

I övrigt är det lugnt här hemma och vi väntar mest. Som den flytande bebisen till höger visar så är det nu bara två dagar kvar. Mammas gissning på 5 eller 6 oktober höll ju inte kan vi ju konstatera. Jag fick en känsla för 19 oktober för ett tag sedan men det tror jag inte riktigt på längre. Fick en gissning på 9 oktober idag. Det tycker jag låter bra!

Presenter.

Jag fyllde ju 30 häromdagen och passade på att hälsa på hemma. Man måste ju få sin födelsedagstårta! Tidigare har vi fått en tvättmaskin av mamma, pappa och min moster. Både som bröllopspresent och 30-årspresent. Vi är mycket glada över den kan jag säga! Den har dock inte fått något namn än...

Min moster är en hejare på att sticka! När vi var små fick vi en massa fina kläder av henne som hon hade stickat. En favorit var en tröja med en häst på där manen var fastsydd på tröjan. Lite 3D-effekt sådär. Hon har inte stickat på flera år eftersom hon får ont men nu när vi var hemma så hade hon stickat till Grodan! En jättefin filt och ett set med vantar, mössa och halsduk.

Filten ligger nu i den bäddade spjälsängen och det andra har vi packat i bb-väskan. Jag får väl erkänna att det kom några tårar när jag fick det här...

Jag vet också att min syster håller på att sticka något till Grodan. Det kommer ju bli ett väldigt bortskämt barn med fina stickade kläder det här...

Dagens gnäll.

Om man är vaken tidigt på morgonen, säg runt kvart i sex, och sätter på tvn för att njuta av det stora utbudet. När det då blir ett litet uppehåll bland programmen och det rullar en tablå för dagen så vill man väl verkligen inte lyssna på någon sorts störig salsamusik? Tystnad eller lugn musik är ju att föredra tycker jag. Men man kanske ska peppas till att ta sig an dagen...

Bättre sent än aldrig.

Idag har jag tagit mig i kragen och styrt upp saker och ting. Med åtta dagar till godo!

Jag har tecknat en gravidförsäkring till mig så vi har något litet skydd om det skulle hända något vid förlossningen.
Jag har beställt en tensapparat som jag ska ha hemma när förlossningen startar.
Jag skulle anmäla min föräldrapenning men där tog det stopp. Dom hade av någon anledning inte tagit beslut om min inkomst efter att jag hade skickat in kompletterande uppgifter. Det var ju bara två månader sedan så det kanske inte är så konstigt... Men jag ringde iallafall och sa till så nu ska dom förhoppningsvis ha ordnat det i slutet av veckan så då gör jag ett nytt försök.

Det var ju ett ganska bra dagsverke om jag får säga det själv. Och jag har faktiskt påbörjat projektet att sy små tvättlappar. Eller jag har klippt till bitarna iallafall. Så får vi se om jag lyckas överbevisa mamma och pappa om att jag aldrig kommer göra det...